Storstrejken för hundra år sedan.

Om denna strejk har Catarina Johansson Junttila skrivit en mycket fin artikel i Kommunalarbetaren.

Lågkonjunkturen och kraven på lönesänkningar är desamma då som nu.


Så börjar denna utmärkta artikel och visst är det så, det visade sig också då för hundra år sedan när den krisen var över att lönesänkningarna hade ingen som helst effekt för att mildra verkningarna, men varför skulle vi ha lärt oss något av historien nu när vi aldrig gjort det tidigare?
Vidare skriver hon om sin morfars far och hur arbetarfamiljer efter strejken vräktes från sina hem och kastades rakt ut i 20 gradig kyla. Hennes morfars far förresten hade ett levnadsöde som vi väl har ganska svårt att sätta oss in i idag men som verkligen behöver påminnas om i dessa borgerliga högervindars tidevarv där egoismen spirar på solidaritetens bekostnad. Det är inte för inte som välfärdsstaten uppnåtts och det är många som fått offra sig för att rättvisan skulle få plats i landet på fattigdomens bekostnad. Vem vill tillbaka till dessa tider?
Så här skriver hon om morfars fars levnadsöde;

"J. E. Berglund föddes 1861. Som barn såldes han två gånger på auktion till den som begärde minst för honom. Första gången var det till en före detta korpral som fick en halv tunna råg, en halv tunna korn samt tio riks­daler årligen för besväret.
Senare var han med och startade fackföreningar i Ådalen. Han var med och startade tidningen Nya Norrland och blev 1911 den förste socialdemokratiska riksdagsmannen från den delen av landet. Samma år åker han och Kata Dalström runt i Röda Bilen "på härjartåg" som han själv beskriver det. Då kände han att "socialistskräcken var på väg att brytas, för vilket man till stor del hade att tacka högerlögnerna".
Jag vet inte om man kan sakna storstrejken, men några härjartåg här och där kunde sannolikt friska upp även idag."

Notabelt idag är väl att socialistskräcken fortfarande lever kvar bland borgarna och att socialismen svartmålas vid varje tillfälle som ges. Då skall man veta att moderaterna under dessa hundra år kämpat emot och röstat nej till alla sociala reformer som velat ge löntagare drägligare levnadsförhållanden. Nu kallar de sig för "nya", men det är precis samma gamla höger som det alltid varit.
Tack Catarina för en utmärkt artikel och till er som läser detta, passa på att läsa den.
http://www.ka.se/index.cfm?c=88795






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0