S-rättvisa? Eller S-motsägelse? Solidaritet är det iaf inte!

"Åklagaren som lade ner polisutredningen förstår känslan av vanmakt, men menar att det inte finns någon rätt att bli friad från misstankar i svensk lag.
   – Man har ingen rätt till en friande dom om man inte misstänks för ett brott. Det här är nog den rättvisa de får. Sen kan man tycka att kommunen inte gör rätt. Jag förstår att de känner sig missnöjda, säger Sara Hajslund Hansen."
 
En intressant artikel i Kommunalarbetaren från S-styrda Kumla berättar om tre nattarbetande undersköterskor som anklagas för att ha varit våldsamma och otrevliga mot de boende. De har aldrig fällts för något av det de anklagats för men heller aldrig friats eftersom kommunen ville göra en förlikning innan ärendet kom upp i arbetsdomdtolen. Trots att förlikningen gav kvinnorna rätten att få sina arbeten tillbaka (de var avstängda under utredningstiden) sades de upp och kommunen betalade dem ersättning enl. LAS för ogiltiga uppsägningar. 4 miljoner har hela ärendet kostat Kumla kommun.
Är det så S-rättvisan fungerar så förstår jag att de har problem i det partiet! Jag trodde att S tolkade lagen som att dessa kvinnor blivit "frikända" när utredningarna (Polisen och kommunen) inte kommit att leda til åtal? Men jag har väl "missuppfattat" som vanligt?
 
Saxat ur artikeln:
"Egentligen borde den här historien vara slut här, men det är den inte. Kommunen trotsar domarna och säger upp alla tre. Det är lagligt eftersom de betalar de 32 månadslöner som lagen om anställningsskydd kräver om en arbetsgivare säger upp en anställd utan anledning. Räknar man med lön under avstängningen, rättegångskostnader, skadestånd och uppsägningskostnaderna så har hela historien kostat Kumla kommun nästan 4 miljoner kronor plus vikariekostnader. Trots miljonbeloppen har skuldfrågan aldrig blivit utredd, ord står fortfarande mot ord, men det hindrar inte Kumla kommun från att välja sida. När de medgett talan publiceras i flera medier ett pressmeddelande som kommunalrådet Lennart Eriksson (S) skrivit under.I det står bland annat ”Kommunledningen har vid träffar med dem som anmält sina arbetskamrater kunnat konstatera att många mår dåligt och vår uppfattning är att vi inte ska utsätta dessa personer för mer tråkigheter.” ”Kommunen vill rikta ett särskilt tack till de medarbetare som hade mod att påtala bristerna på äldreboendet.”
   Pressmeddelandet tar hårt på Anna, Camilla och Berit. Trots att Kumla kommun har dömts känner de att det är de själva som straffats. De har inga fler instanser att gå till. Bara att få ett nytt arbete har varit svårt, inom vården som de vill arbeta i är det till och med omöjligt.
   – Vi har blivit av med våra liv som de var och vi kan aldrig få dem tillbaka, säger Anna

Åklagaren som lade ner polisutredningen förstår känslan av vanmakt, men menar att det inte finns någon rätt att bli friad från misstankar i svensk lag.
   – Man har ingen rätt till en friande dom om man inte misstänks för ett brott. Det här är nog den rättvisa de får. Sen kan man tycka att kommunen inte gör rätt. Jag förstår att de känner sig missnöjda, säger Sara Hajslund Hansen."
Läs hela artikeln i Kommunalarbetaren.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0