Lavalmålet alias Waxholmsfallet.
Här är kommentaren:
I juni 2004 inleddes förhandlingar mellan Byggnads och Laval. Företaget hade haft kollektivavtal med Byggnads tidigare gällande ett annat bygge i stockholmsområdet (2002). Laval var därför väl bekant med Byggnadsavtalets regler. Förhandlingarna upplevdes därför inledningsvis som en rutinartad fortsättning på tidigare goda förhållanden mellan parterna.
Detta förändrades då de två advokaterna Anders Elmér och Martin Agell kommit in i bilden. Den 15 september 2004 bröt förhandlingarna samman. Dessa två advokater betalades av Svenskt Näringsliv för att på så sätt driva frågan till domstol.
Arbetsgivarparten presenterade ett lettiskt avtal, tecknat dagen innan, och Laval vägrade teckna erbjudet hängavtal med Byggnads.
109 kronor per timme var vad Laval sade sig vilja betala de anställda vid förhandlingarna.
145 kronor var Byggnads krav (dåvarande genomsnittslön för byggarbete i stockholmsområdet).
164 kronor är den timförtjänst som NCC:s byggnadsarbetare hade när bygget slutfördes.
När Byggnads frågade de lettiska kollegorna om lönen fick de reda på att cirka 30-35 kronor (4 000 - 6 000 kronor per månad) blev den verkliga timförtjänsten för de lettiska byggnadsarbetarna.
Företaget Laval gick sedermera i konkurs eftersom man förlorade jobbet i Vaxholm. Observera att Laval hade tänkt teckna kollektivavtal med Byggnads innan Svenskt Näringsliv ingrep.
Så de stora förlorarna i detta är de lettiska kollegorna som ville ha de villkor som gällde på svensk arbetsmarknad.
TÄNKVÄRT.
