Pär Johnson (FP) dumförklarar allianskommuner också.
Ja Folkpartisten Pär Johnson klandrar på sin blogg den temporära skattehöjningen på 30 öre i Lidköping.
Bl.a. skriver han, "att då gå in och strypa konsumtion och återhämtning genom ökad skatt är rent av dumt (Om man nu vill ha återhämtning?)."
Att varenda Alliansstyrd kommun runt omkring redan höjt skatten (som en följd av regeringens politik) gör väl att man får anta att Johnson menar att deras agerande också varit "rent av dumt", som han skriver. Men då är ju inte Lidköpings rödgröna majoritet sämre än Pär Johnsons borgerliga kollegor i de Alliansstyrda förortskommunerna, eller hur?
Ytterligare rappakalja som han "knappar ur sig är, "Jag tror ingen av de rödgröna skulle tveka att ta in 100% i skatt och sedan fördela ut det via div bidrag eller gratis tjänster om det var möjligt."
Och detta kommer från en banktjänsteman och tillika politiker! Inget som höjer förtroendet för någon av dessa yrkeskategorier hos gemene man misstänker jag. Faktiskt riktigt tragiskt att man kan vara så vårdslös att man nedlåter sig till sådana fullständigt orimliga påståenden
Men om man nu skall yttra sig om bidrag kanske Johnson som är i bankbranchen skulle vara lite försiktigare. Bankerna är väl inte de som gjort sig kända för att vara emot bidrag i de kristider de själva skapat (med undantag för en lokal Lidköpingsbank).
Att det är de som orsakar de finansiella kriserna och sedan springer till pappa staten och ber om bidrag är ju idag ett välkänt fenomen hos svenska folket. Vem minns inte den förra krisen som råkade infinna sig när vi hade borgerlig regering? Jag googlade på detta och fick fram följande text,
"1992 kraschade det svenska bankväsendet efter flera år av häftiga fastighetsspekulationer i de finansiella avregleringarnas spår. Den "lösning" som regeringen valde under trycket från finansoligarkin var att låta landet betala förlusterna som bankerna dragit på sig. Bankerna räddades från konkurs genom att staten helt enkelt tog på sig deras förluster och dåliga lån. Finansoligarkin hängde en tung ryggsäck på hela det svenska samhället, i form av det statsägda bolaget Securum, dit alla de dåliga lånen och fastighetskrediterna lyftes över från bankernas balansräkningar.
Bl.a. skriver han, "att då gå in och strypa konsumtion och återhämtning genom ökad skatt är rent av dumt (Om man nu vill ha återhämtning?)."
Att varenda Alliansstyrd kommun runt omkring redan höjt skatten (som en följd av regeringens politik) gör väl att man får anta att Johnson menar att deras agerande också varit "rent av dumt", som han skriver. Men då är ju inte Lidköpings rödgröna majoritet sämre än Pär Johnsons borgerliga kollegor i de Alliansstyrda förortskommunerna, eller hur?
Ytterligare rappakalja som han "knappar ur sig är, "Jag tror ingen av de rödgröna skulle tveka att ta in 100% i skatt och sedan fördela ut det via div bidrag eller gratis tjänster om det var möjligt."
Och detta kommer från en banktjänsteman och tillika politiker! Inget som höjer förtroendet för någon av dessa yrkeskategorier hos gemene man misstänker jag. Faktiskt riktigt tragiskt att man kan vara så vårdslös att man nedlåter sig till sådana fullständigt orimliga påståenden
Men om man nu skall yttra sig om bidrag kanske Johnson som är i bankbranchen skulle vara lite försiktigare. Bankerna är väl inte de som gjort sig kända för att vara emot bidrag i de kristider de själva skapat (med undantag för en lokal Lidköpingsbank).
Att det är de som orsakar de finansiella kriserna och sedan springer till pappa staten och ber om bidrag är ju idag ett välkänt fenomen hos svenska folket. Vem minns inte den förra krisen som råkade infinna sig när vi hade borgerlig regering? Jag googlade på detta och fick fram följande text,
"1992 kraschade det svenska bankväsendet efter flera år av häftiga fastighetsspekulationer i de finansiella avregleringarnas spår. Den "lösning" som regeringen valde under trycket från finansoligarkin var att låta landet betala förlusterna som bankerna dragit på sig. Bankerna räddades från konkurs genom att staten helt enkelt tog på sig deras förluster och dåliga lån. Finansoligarkin hängde en tung ryggsäck på hela det svenska samhället, i form av det statsägda bolaget Securum, dit alla de dåliga lånen och fastighetskrediterna lyftes över från bankernas balansräkningar.
Bankerna kom undan med blotta förskräckelsen, deras balansräkningar var i god ordning igen. Men landet förlorade 80.000 produktiva företag och 300.000 industrijobb (av totalt en miljon) och efter tre år hade BNP backat med 5 procent. 1992 års bankkris var en smäll som den svenska ekonomin ännu inte har hämtat sig från."
2008 var det alltså dags igen för bankerna att springa till pappa staten och äska miljarder.
Bra jobbat!
Kommentarer
Trackback
