Skitproblem.
Problemen med hundskit som ej plockas upp av hundägarna aktualiserades i de lokala TV nyheterna idag. Ett problem man hört om alltsedan man som liten själv trampade i sin första hundskit. Man kan lugnt säga att morsan inte var glad när sandalerna var täckta av hundskit efter en stor schäfer. En händelse som lever kvar i minnet.
Denna händelse skedde alltså på 60 talet i Fredriksdalsparken och nu är det också parkarbetarna som ger uttryck för sitt missnöje med all hundskit. Med all rätt! Kan inte vara särskilt kul att gå med en trimmer och köra och känna hur hundskiten helt plötsligt rappar en i ansiktet. De, plus lekande barn är ju de som verkligen på ett negativt sätt drabbas av dessa oansvariga ägares brist på respekt. Att andra vuxna råkar trampa i en hundskit ngn gång kan man väl trots allt leva med.
Utan att förringa problemet så skulle jag ändå vilja göra en jämförelse med Paris. Där fick man verkligen se upp (eller ner) på trottoarerna för att kryssa sig fram mellan hundskitarna. Där gick butiksägarnas hundar lösa och när behoven gjorde sig gällande så traskade de helt sonika ut på trottoaren och lämnade sin hög.
Tyvärr är nog problemet olösligt så länge folk tillåts ha hund i tätbebyggt område. Och ett förbud mot detta är väl knappast realistiskt. Det finns alltid en viss procent som mer eller mindre struntar i sådana här regler, tyvärr. Och det är väl bara att gå till sig själv så finns det alltid fel att finna, eller som Jesus sade, - den som är utan skuld kastar första stenen. Men inte blir det roligare för det. Ett alternativ kunde ju vara att höja hundskatten och ge detta till parkarbetarna i form av ett "hundskitstillägg". Ingen lösning på problemet men ialla fall lite plåster på såren.
Denna händelse skedde alltså på 60 talet i Fredriksdalsparken och nu är det också parkarbetarna som ger uttryck för sitt missnöje med all hundskit. Med all rätt! Kan inte vara särskilt kul att gå med en trimmer och köra och känna hur hundskiten helt plötsligt rappar en i ansiktet. De, plus lekande barn är ju de som verkligen på ett negativt sätt drabbas av dessa oansvariga ägares brist på respekt. Att andra vuxna råkar trampa i en hundskit ngn gång kan man väl trots allt leva med.
Utan att förringa problemet så skulle jag ändå vilja göra en jämförelse med Paris. Där fick man verkligen se upp (eller ner) på trottoarerna för att kryssa sig fram mellan hundskitarna. Där gick butiksägarnas hundar lösa och när behoven gjorde sig gällande så traskade de helt sonika ut på trottoaren och lämnade sin hög.
Tyvärr är nog problemet olösligt så länge folk tillåts ha hund i tätbebyggt område. Och ett förbud mot detta är väl knappast realistiskt. Det finns alltid en viss procent som mer eller mindre struntar i sådana här regler, tyvärr. Och det är väl bara att gå till sig själv så finns det alltid fel att finna, eller som Jesus sade, - den som är utan skuld kastar första stenen. Men inte blir det roligare för det. Ett alternativ kunde ju vara att höja hundskatten och ge detta till parkarbetarna i form av ett "hundskitstillägg". Ingen lösning på problemet men ialla fall lite plåster på såren.
Kommentarer
Trackback
