Så dog den svenska modellen!
Följande citat är skrivet av Fred Torssander och sammanfattar på ett alldeles utmärkt sätt de debacle som lett till nuvarande nyliberala samhällsordning där löntagarna är de ständiga förlorarna till kapitalets fromma.
"Det snackas mycket om 90-talskrisen från både öppet borgerliga och socialdemokrater. Faktum är dock att den svenska krisen var ett grupparbete, där Kjell-Olof Feldts så kallade novemberrevolution, att regleringen av kreditmarknaden avskaffades genom dekret 1985, regeringen Bildts kronkursförsvar och EU-medlemskapet, innebar avveckling av den svenska modellen meddelst administration.
Den svenska grundlagen från 1975 som stadgade att rätten till arbete skulle särskillt åligga det allmänna sattes därmed helt ur spel, utan någon föregående diskussion. Grundlagens centrala kapitel, Regeringsformen, har därefter kommit att bli en avstjälpningsplats för alla de vallöften som riksdagsledamöterna inte har någon avsikt att uppfylla: "Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet." mm. mm.
I stället uttrycks dagens reella Sveriges grundlag av Riksbankens självständighet gentemot demokratiska instutitioner och dess mål att hindra att det utvecklas löneinflation, vilken skulle kunna hota förmögenhetstillväxten för rentiärklassen. Maximal profit, genom ränta på ränta är alltså den nya grundlagens första paragraf. Verkställandet sker genom att Riksbanken använder räntan för att "kyla av" när det är risk för "överhettning på arbetsmarknaden" dvs. när utvecklingen går i riktning mot ökad sysselsättning. Då ju arbetarklassen får möjlighet att vägra acceptera löne och villkorsdumpning. Om inte genom kollektiv aktion så genom att byta till en bättre arbetsgivare.
I dessa för arbetarklassen avgörande frågor visar riksdagspartierna (och SD) upp en enig front. Mot arbetarklassen."
"Det snackas mycket om 90-talskrisen från både öppet borgerliga och socialdemokrater. Faktum är dock att den svenska krisen var ett grupparbete, där Kjell-Olof Feldts så kallade novemberrevolution, att regleringen av kreditmarknaden avskaffades genom dekret 1985, regeringen Bildts kronkursförsvar och EU-medlemskapet, innebar avveckling av den svenska modellen meddelst administration.
Den svenska grundlagen från 1975 som stadgade att rätten till arbete skulle särskillt åligga det allmänna sattes därmed helt ur spel, utan någon föregående diskussion. Grundlagens centrala kapitel, Regeringsformen, har därefter kommit att bli en avstjälpningsplats för alla de vallöften som riksdagsledamöterna inte har någon avsikt att uppfylla: "Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet." mm. mm.
I stället uttrycks dagens reella Sveriges grundlag av Riksbankens självständighet gentemot demokratiska instutitioner och dess mål att hindra att det utvecklas löneinflation, vilken skulle kunna hota förmögenhetstillväxten för rentiärklassen. Maximal profit, genom ränta på ränta är alltså den nya grundlagens första paragraf. Verkställandet sker genom att Riksbanken använder räntan för att "kyla av" när det är risk för "överhettning på arbetsmarknaden" dvs. när utvecklingen går i riktning mot ökad sysselsättning. Då ju arbetarklassen får möjlighet att vägra acceptera löne och villkorsdumpning. Om inte genom kollektiv aktion så genom att byta till en bättre arbetsgivare.
I dessa för arbetarklassen avgörande frågor visar riksdagspartierna (och SD) upp en enig front. Mot arbetarklassen."
Kommentarer
Trackback
