Kluster eller inte kluster?
Krig är destruktivt det är nog de allra flesta överens om. Likväl har vi krig och har i stort sett alltid haft det. Troligen kommer vi i oändligt många år framöver också fortfarande att ha det hur ogärna vi än vill det.
Nu kommer återigen frågan om klusterbomber upp i debatten. Några länder har avvecklat sina, andra inte och däribland befinner sig Sverige. Frågan är om man verkligen kan ta bort dem ur arsenalen? Frågan vi bör ställa oss i så fall är om vi överhuvudtaget skall ha något försvar? Skall vi möta en aggression och kunna stå emot den så vill det ju till att vi har minst lika destruktiva eller ännu mer destruktiva vapen än vad angriparen har. Annars är det ju liksom kört på förhand och då kan vi ju lika gärna låta bli att försvara oss mot aggressionen. Man kan ju tänka sig att om vi utrustar vårt försvar med luftgevär så duger det inte till så mycket försvar även om lede fi enbart kommer med salongsgevär. Det är liksom kört på förhand. Därav kapprustningen.
Nu tycker ju de flesta att de internationella överenskommelser som träffas (i fredstid) skall hållas och gälla. Helt riktigt naturligtvis men se hur verkligheten fungerar när det är krigstillstånd som råder. Hur vet vi att de som nu tar bort sina klusterbomber ur arsenalen inte har en produktionsapparat färdig om krig helt plötsligt bryter ut? Och se bara på hur Israelerna fullständigt struntar i allt vad internationella överenskommelser heter och begår precis vilka brott som än faller dem in med "godhetens" nationer som ständigt beskydd. Något att tänka på!
En annan paralell man kan dra för att skildra svårigheten är om man går tillbaka några år i tiden här hemma. Då uppmanades medborgarna att i händelse av ockupation bekämpa fienden genom sabotage och liknande. Det är väl det beteendet som idag kallas terrorism? Iallafall av alla högerkrafter. Försvarets vara eller icke vara eller utformning bör om något vara föremål för en bred parlamentarisk uppgörelse som står sig över tid. Det är det enda rätta oavsett vad man sen tycker om resultatet.
Nu kommer återigen frågan om klusterbomber upp i debatten. Några länder har avvecklat sina, andra inte och däribland befinner sig Sverige. Frågan är om man verkligen kan ta bort dem ur arsenalen? Frågan vi bör ställa oss i så fall är om vi överhuvudtaget skall ha något försvar? Skall vi möta en aggression och kunna stå emot den så vill det ju till att vi har minst lika destruktiva eller ännu mer destruktiva vapen än vad angriparen har. Annars är det ju liksom kört på förhand och då kan vi ju lika gärna låta bli att försvara oss mot aggressionen. Man kan ju tänka sig att om vi utrustar vårt försvar med luftgevär så duger det inte till så mycket försvar även om lede fi enbart kommer med salongsgevär. Det är liksom kört på förhand. Därav kapprustningen.
Nu tycker ju de flesta att de internationella överenskommelser som träffas (i fredstid) skall hållas och gälla. Helt riktigt naturligtvis men se hur verkligheten fungerar när det är krigstillstånd som råder. Hur vet vi att de som nu tar bort sina klusterbomber ur arsenalen inte har en produktionsapparat färdig om krig helt plötsligt bryter ut? Och se bara på hur Israelerna fullständigt struntar i allt vad internationella överenskommelser heter och begår precis vilka brott som än faller dem in med "godhetens" nationer som ständigt beskydd. Något att tänka på!
En annan paralell man kan dra för att skildra svårigheten är om man går tillbaka några år i tiden här hemma. Då uppmanades medborgarna att i händelse av ockupation bekämpa fienden genom sabotage och liknande. Det är väl det beteendet som idag kallas terrorism? Iallafall av alla högerkrafter. Försvarets vara eller icke vara eller utformning bör om något vara föremål för en bred parlamentarisk uppgörelse som står sig över tid. Det är det enda rätta oavsett vad man sen tycker om resultatet.
Kommentarer
Trackback
