1931-05-14, en dag att minnas på flera sätt.
Minns Ådalen och arbetarna som sköts ihjäl av den svenska militären för att de demonstrerade. Detta datum blir alltmer påtagligt för mig personligen även idag. Först och främst föddes min far denna dag då arbetarna fick sätta livet till för bättre levnadsvillkor. 51 år senare på samma dag föddes min andra syster och idag är vår senaste familjemedlem (hunden) Sune 6 månader gammal.
Även i arbetslivet tycker jag att vi i denna globaliseringens tidevarv återigen närmar oss händelserna i Ådalen. Där satte arbetsgivarna in strejkbrytare för att kringgå effekterna av arbetarnas strejk. Idag behövs inte ens strejk för att arbetsgivarna skall kringå de regler vi tidigare varit överens om. Nu heter verktyget bemanningsföretag och senast ut att missbruka detta var tydligen Volvo i Köping. Där fick 400 anställda sluta under krisen och de som var kvar fick massor med övertidsarbete. Två dagar efter att återanställningsrätten gick ut för de uppsagda anlitades ett bemanningsföretag.
Även i fallet med salladsbaren i Göteborg så kan man ju klart och tydligt se vad som händer. När man tycker att det är rätt och riktigt att ett företag skall konkurrera på olika villkor så har det skett en markant positionsförskjutning i synen på våra kollektivavtal. Orsaken tror jag ligger betydligt högre upp i hierarkierna än vad som har framskymtat i medierna, något som också Vaxholmsdomen tydligt visade. Den svenska modellen skall fortsatt gälla hävdades t.o.m. från fackföreningsrörelsen och sossarna i samband med den bedrägliga medlemsskapsomröstningen till EU. Och Littorin följde upp som det "nya" arbetarpartiets förste talesman och påstod samma lögnaktiga sak. Alltihop bottnar i EU och den därtillhörande globaliseringen. Nu vill inte arbetsgivarna längre ha några svenska kollektivavtal.
Hur skall man då kunna nå ut och få dagens löntagare att förstå vart det är på väg? Ja det är nog den svåraste frågan arbetarrörelsen har att göra med idag. När folk inte ens tycks förstå hur fel det är att när landet blir fattigare så ökar ändå de rikas förmögenheter samtidigt som vanliga löntagare utförsäkras med 223 SEK/ dag att dra runt familjen på. Varför skallar inte ropen högre?
Även i arbetslivet tycker jag att vi i denna globaliseringens tidevarv återigen närmar oss händelserna i Ådalen. Där satte arbetsgivarna in strejkbrytare för att kringgå effekterna av arbetarnas strejk. Idag behövs inte ens strejk för att arbetsgivarna skall kringå de regler vi tidigare varit överens om. Nu heter verktyget bemanningsföretag och senast ut att missbruka detta var tydligen Volvo i Köping. Där fick 400 anställda sluta under krisen och de som var kvar fick massor med övertidsarbete. Två dagar efter att återanställningsrätten gick ut för de uppsagda anlitades ett bemanningsföretag.
Även i fallet med salladsbaren i Göteborg så kan man ju klart och tydligt se vad som händer. När man tycker att det är rätt och riktigt att ett företag skall konkurrera på olika villkor så har det skett en markant positionsförskjutning i synen på våra kollektivavtal. Orsaken tror jag ligger betydligt högre upp i hierarkierna än vad som har framskymtat i medierna, något som också Vaxholmsdomen tydligt visade. Den svenska modellen skall fortsatt gälla hävdades t.o.m. från fackföreningsrörelsen och sossarna i samband med den bedrägliga medlemsskapsomröstningen till EU. Och Littorin följde upp som det "nya" arbetarpartiets förste talesman och påstod samma lögnaktiga sak. Alltihop bottnar i EU och den därtillhörande globaliseringen. Nu vill inte arbetsgivarna längre ha några svenska kollektivavtal.
Hur skall man då kunna nå ut och få dagens löntagare att förstå vart det är på väg? Ja det är nog den svåraste frågan arbetarrörelsen har att göra med idag. När folk inte ens tycks förstå hur fel det är att när landet blir fattigare så ökar ändå de rikas förmögenheter samtidigt som vanliga löntagare utförsäkras med 223 SEK/ dag att dra runt familjen på. Varför skallar inte ropen högre?
Kommentarer
Trackback
