Eva-Britt Svensson (V) sätter också tummen på S-krisen!

Eva-Britt Svensson (V) vår representant i EU sätter tummen på krisen som Socialdemokraterna genomlider. Föga förvånande riktar hon skarp kritik mot Olle Ludvigsson (S) också EU parlamentariker och tidigare fackföreningsman. Just att han är tidigare fackföreningsman (Volvo) gör ju att man inte blir särskilt förvånad över att han verkar ha den högerinriktning som han har.
Här är Eva-Britts utmärkta debattartikel i sin helhet.

Krisen har fått Europas Socialdemokrater att driva svältpolitik.

SOCIALDEMOKRATERNA I EU Idag besöker brittiska Labours ordförande Ed Miliband Sverige. Han delar ett vägval med Håkan Juholt: Vart ska den vacklande europeiska socialdemokratin ta vägen? EU:s svar på den ekonomiska krisen är att skära ner, strama åt. De flesta europeiska vänsterpolitiker motsätter sig svältpolitiken. Men det finns socialdemokrater i som ger den sitt fulla stöd, skriver EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson (V).

Idag besöker brittiska Labours ordförande Ed Miliband Sverige. Han delar ett vägval med Håkan Juholt: Vart ska den vacklande europeiska socialdemokratin ta vägen?

EU:s svar på den ekonomiska krisen är att skära ner, strama åt. De flesta europeiska vänsterpolitiker motsätter sig svältpolitiken. Men Socialdemokraternas EU-parlamentariker Olle Ludvigsson ger den sitt fulla stöd. Det reser ett stort frågetecken – håller Håkan Juholt med?

Det är viktigt att veta var den svenska socialdemokratin står i denna avgörande fråga för EU:s framtid. Särskilt som den svenska ekonomin är kraftigt beroende av vad som händer i Grekland, Irland, Spanien och andra krisande EU-länder.

I en artikel på Europaportalen (22/6) hyllar Olle Ludvigsson EU:s skarpa åtstramningspaket som han kallar ”ett positivt och nödvändigt redskap”. Han kritiserar också att ”delar av socialdemokratin i övriga Europa inte sluter upp bakom paketet”.

Ludvigsson skriver inte ett ord om de banker och spekulanter som orsakat den ekonomiska krisen. Istället menar han att ”den nationella budgetdisciplinen har på många håll varit otillräcklig”. Därför välkomnar han ”hårdare regler” och ”automatiserade sanktioner”.

Kommissionens och EU-parlamentets förslag i frågan är för mig skrämmande läsning som handlar om att stärka och centralisera den ekonomiska styrningen i EU. Syftet är att EU ska kunna styra ländernas offentliga utgifter, pensioner, arbetslöshetsersättningar och driva på privatiseringarna. EU ska också kunna straffa länder som inte uppfyller kraven med böter.

Ludvigsson menar att syftet med den strikta budgetdisciplinen är att ”skydda de mest utsatta grupperna i samhället”. Men i Kommissionens arbetsdokument om Sverige kan vi läsa om ”flaskhalsar på arbetsmarknaden”, bland annat ”relativt höga lönenivåer i den nedre delen av löneskalan, det starka anställningsskyddet och skillnader i detta avseende mellan fast och tillfälligt anställda”. Man ska vara blåögd eller nyliberal för att tro att den beskrivningen handlar om att skydda de mest utsatta grupperna i samhället.

Fackföreningsrörelsen är inte lika blåögd som Ludvigsson. Den europeiska fackliga samorganisationen tog redan i mars månad skarpt avstånd från kommissionens lagförslag. I demonstrationer runt om i Europa har hundratusentals fackligt aktiva visat sin motvilja mot förslagen att låta löntagarna betala den av bankerna och spekulanterna skapade krisen.

I det hårt krisdrabbade Irland faller nu den inhemska efterfrågan kraftigt, och BNP föll med 4,3 procent första kvartalet 2011. Detta är en direkt följd av EU:s fastlagda åtstramningspolitik.

Irlands LO (ICTU) säger att nedskärningarna ”kostar jobb och förstör människors liv”. Arbetslösheten är mer än 14 procent och den utbildade unga generationen emigrerar från den gröna ön.

Vi ser dagligen hur den grekiska fackliga rörelsen strejkar och demonstrerar för att stoppa den av EU fastlagda politiken, som sänker löner och pensioner och ökar arbetslösheten. EU tvingar den grekiska staten att sälja ut det mesta av sina företag och egendom för att betala av skulder som trots det bara kommer att växa. Europafacket säger i ett uttalande att denna politik kommer att hindra ekonomisk återhämtning, kvarhålla en hög arbetslöshet och öka fattigdomen och ojämlikheten i Europa.

Om detta skriver Ludvigsson intet. Han tycks vara en av de EU-parlamentariker som i det privilegierade livet i parlamentet förlorar kontakten med vanliga människors livsvillkor.

När Ludvigsson skriver att det ”inte har presenterats några trovärdiga alternativ” så visar han sin egen isolering och oförmåga att lyssna till folkliga och fackliga rörelser. I de värst drabbade länderna, Grekland och Irland, har de fackliga rörelserna lagt fram konkreta alternativ som handlar om att sätta fart på hjulen igen genom offentliga investeringar för nya jobb, bättre miljö och levnadsvillkor.

På samma sätt finns det förslag på EU-nivå från fackliga, sociala och politiska organisationer som betonar vikten av offentliga investeringar för att skapa nya jobb och en ekonomi som är socialt och miljömässigt hållbar. Vi är många som anser att man inte kan bromsa sig ur en uppförsbacke.

Det hade inte känts märkligt om jag skrivit denna artikel om svenska moderater i EU-parlamentet, men det är både märkligt och sorgligt att behöva skriva den om en ledamot som säger sig representera arbetarrörelsens värderingar. Det är därför jag undrar vad Håkan Juholt har att säga. Är Ludvigsson en parlamentariker som gått vilse i EU:s högerkorridorer? Eller representerar han svensk socialdemokratis syn på EU:s åtstramningspolitik?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0