Verkligheten kommer att sänka Alliansregeringen!
Allt sedan vi gick med i EU, eller kanske rättare sagt allt sedan Kjell-Olof Feldt förberedde oss för att gå med i EU och släppte valutarestriktionerna så har klyftorna och skillnaderna i samhället ökat. Ett race som sedan eskalerat ytterligare under Alliansregeringen. Politikerna har helt enkelt tappat kontrollen över samhällsutvecklingen.
Efter Göran Perssons borgerliga regeringstid (som jag anser var den som bäddade för socialdemokratins kräftgång) som slog hårt mot de som redan hade det sämst i samhället, var det bäddat för borgarna att fortsätta racet. Väljarna hade blivit vilsna då det inte längre hjälpte att lägga rösten på S om man ville ha ett mer jämlikt och sammanhållet samhälle. I detta läge frodas egoismen av naturliga skäl. När det väljarna tidigare haft förtroende för sviker så kommer frustrationen. Och att välja mellan en solidaritet som inte längre upplevs finnas och en egoism som förhoppningsvis då skulle kunna ge något lite mer till "mig" så började folk välja det senare.
Vi fick en populistisk Alliansregering som lovade mer i plånboken och genomförde sina jobbskatteavdrag på välfärdens bekostnad men levde i realiteten på de låga räntesatserna och folks upplevda välbefinnande genom hög belåning. Ett fenomen som för övrigt underlättades av den omdanade fastighetsskatten till en kommunal fastighetsavgift som hjälpte till att höja fastighetsvärdena och därmed ytterligare underlättade för högre belåning.
Nu håller dock verkligheten på att komma ikapp herrar Reinfeldt och Borg! Räntorna stiger, bensinpriset stiger (40% på två år) och matpriserna stiger. Alliansen lär knappast kunna kompensera detta med fortsatta skattesänkningar, det förstår ju var och en som är någorlunda verklighetsanknuten. Däremot så kommer missnöjet med Alliansen att växa i takt med att plånböckerna gröps ur hos folk, trots skattesänkningarna. Att köpa röster med sänkt skatt för att ge folk ökad köpkraft samtidigt som det leder till minskad välfärd är inget hållbart koncept. Det systemet hade vi i början av 1900-talet då skatten var 10% och redan då tyckte Moderaterna att skatten var för hög.
Efter Göran Perssons borgerliga regeringstid (som jag anser var den som bäddade för socialdemokratins kräftgång) som slog hårt mot de som redan hade det sämst i samhället, var det bäddat för borgarna att fortsätta racet. Väljarna hade blivit vilsna då det inte längre hjälpte att lägga rösten på S om man ville ha ett mer jämlikt och sammanhållet samhälle. I detta läge frodas egoismen av naturliga skäl. När det väljarna tidigare haft förtroende för sviker så kommer frustrationen. Och att välja mellan en solidaritet som inte längre upplevs finnas och en egoism som förhoppningsvis då skulle kunna ge något lite mer till "mig" så började folk välja det senare.
Vi fick en populistisk Alliansregering som lovade mer i plånboken och genomförde sina jobbskatteavdrag på välfärdens bekostnad men levde i realiteten på de låga räntesatserna och folks upplevda välbefinnande genom hög belåning. Ett fenomen som för övrigt underlättades av den omdanade fastighetsskatten till en kommunal fastighetsavgift som hjälpte till att höja fastighetsvärdena och därmed ytterligare underlättade för högre belåning.
Nu håller dock verkligheten på att komma ikapp herrar Reinfeldt och Borg! Räntorna stiger, bensinpriset stiger (40% på två år) och matpriserna stiger. Alliansen lär knappast kunna kompensera detta med fortsatta skattesänkningar, det förstår ju var och en som är någorlunda verklighetsanknuten. Däremot så kommer missnöjet med Alliansen att växa i takt med att plånböckerna gröps ur hos folk, trots skattesänkningarna. Att köpa röster med sänkt skatt för att ge folk ökad köpkraft samtidigt som det leder till minskad välfärd är inget hållbart koncept. Det systemet hade vi i början av 1900-talet då skatten var 10% och redan då tyckte Moderaterna att skatten var för hög.
1924 var skatten 10,9%, då hade högern denna valaffisch!
Vad beträffar välfärd, så var den i paritet med skattesatsen, låg alltså!
Vill vi verkligen tillbaka dit?
Kommentarer
Postat av: Lasse Strömberg
Att priserna stiger är allt som oftast en följd av skattesänkningarna. Ju mer pengar folk har i plånboken ju mer kan de betala inser ju varenda affärsman. Alltså stiger priserna. Problemet med stigande priser på grund av skattesänkningar är de som inte får del av skattesänkningarna därför att de inte har rätt till jobbskatteavdrag. De får dock vara med och betala de stigande priserna. Alltså ökar klyftorna i samhället.
Trackback
