ovenordstrom (Oven)

Att det råder en djup splittring mellan S-toppen och gräsrötterna inom S råder knappast något tvivel om. Partiets kovändning i europaktsfrågan sedan Juholt "eliminerats" bekräftar detta ytterligare. Skall bli mycket intressant att höra hur man från S skall försvara sitt ställningstagande i riksdagsdebatten. Troligen har de inga eller enbart väldigt väldigt vaga faktiska argument.
Annat är det med deras stabila gräsrötter. De vet vad och hur partiet borde agera för att agera i enlighet med rörelsens riktiga ideologi. Partiledningen verkar fortsatt enbart se till kapitalets intressen. Stefan Löfven kommenterade hos SVT europakten och inte med ett enda ord nämnde han arbetsrätt eller lönedumpning. Knappast en slump.
Jag fick intressanta tankar från en äkta socialdemokrat via mailen. Jag tycker de är så bra så de är värda ett blogginlägg.

"Stefan Löfvén ny partiordförande.. Vad tycker jag om det?

Bloggar är ju till för att tycka saker om saker. Just den här bloggen är ju lite trist eftersom de flesta här tycker likadant med några variationer. Nu tänkte jag tycka lite om vår nya partiordförande.

1990 sökte jag medlemskap i IF Metall.
Det kom en representant till skolan, jag gick en hantverkslinje, och talade sig varm om facket, varför man skulle vara med och allt det där. Han talade för de redan frälste, de flesta av oss var arbetarbarn, uppväxta i arbetarområden med arbetande föräldrar. Vi visste redan vad det handlade om.

Han blev lite paff, Metallgubben. Han hade inte mycket att tillföra. Istället blev det öppen debatt om arbetsmaknadsrelaterade frågor och EG som det hette då. EG var en het potatis i arbetarbostäderna, vi hade precis infört tiokronan när de började yra om nå't EMU och nya valutor.

Nåväl, allt väl så långt. Jag var medlem i ett mycket starkt fackförbund. Jag kände mig verkligen säker och trygg. Vi visste att vi stod inför en knakande ekonomi och mycket riktigt så kom också finanskrisen samma år som vi skulle ut och jobba. De flesta av oss gick rakt ut i arbetslösheten. Men vi hade full A-kassa direkt på avslutningsdagen. Det kändes tryggt att vara med i IF Metall.

Åren gick och jag blev ganska bekant med personalen på Metalls kontor i Norrköping. En dag var det dock inte så roligt att komma dit. Jag fick veta att jag hade en skuld till facket på lite över tio tusen kronor. De påstod att jag hade jobbat och därför fått ersättning felaktigt. Jag hade jobbat kvällar på en radiostation, jag hade en överenskommelse med radiochefen att jag undervisade några mediastudenter i radiokunskap och talteknik mot att jag fick gratis sändningstid några timmar i veckan. Ingen ersättning i rena pengar. Visst stack han till mig lite stålar då och då men det var ingen lön, snarare ett tack för att jag höll hans station levande och attraktiv. Jag drog både lyssnare och elever till hans utbildning.

På något sätt hade Metall fått nys om detta, kanske hade de lyssnat på programmet? Det blev långa samtal med högsta hönset på Metall, jag fick mer och mer känslan av att det inte alls handlade om någon oredovisad inkomst, det låg något annat bakom. Visst gjorde det det, de hade fått en statistikanalys och jag var en av dem som förstörde deras statistik. Jag hade varit arbetslös för länge. De sa att jag hade satt i system att leva på A-kassa (för man blir ju så rik på det) och jag borde ha skaffat ett längre arbete vid det här laget. Jag skulle om jag kunde, sa jag och gjorde som jag brukar när någon myndighet klagar på mig. Arbetsförmedlingen, facket, socialen etc har alla fått samma replik: Anställ mig så löser vi problemet.

Precis som alla de andra så ville han inte det utan han krävde att jag skulle avsäga mig mitt medlemskap så skulle de stryka skulden. Vilken skuld?

Okej, jag vill inte vara med i ett förbund med så dålig attityd. Jag gick över till Bygg-nian istället, något fack måste man ju vara med i tänkte jag. Bygg-nian ville inte ha mig som medlem utan lämpade över mig på Metall igen utan mitt godkännande. Som av en slump fick jag ett annat jobb precis då och blev medlem i HTF istället där jag snabbt blev nominerad till ledamot i den lokala klubben och kort därefter skyddsombud.

Mina erfarenheter av IF Metall är således inte de bästa men Stefan kanske är bättre än den lokalavdelning jag tillhörde, man kan ju hoppas.

Annars då, en arbetare som ordförande för ett arbetareparti? Det kan ju inte bli bättre. Men varför är jag misstänksam? Varför är Aftonbladet så lyriska över denne Stefan som annars inte synts till sedan lönedumpningen på Volvo? Varför är alla högersossar (förlåt Göran, jag vet att du påstår att det inte finns såna men du är ju en av dem så vad skulle du säga annars) så glada och lyckliga åt denna gamla svetsare på en akademikerpost? Det är nåt lurt här..

Jag tänker tillbaka till Juholtarns glansdagar. Vad hände där egentligen? Jag håller med Löfvén, Juholt är lite av en modern August Palm, han väckte verkligen den socialistiska andan i folket till liv. Han är nog, som många antyder, bättre på att tala och inspirera än att leda. Det är ingen skam i det, vi behöver såna också, nu mer än någonsin. Han är verkligen bra på det också och jag står fortfarande bakom honom oavsett vad som egentligen hände. Han utstrålar kämpaglöd och socialismens grundsjäl. Men vad hände under tiden medan media fick oss att titta åt ett annat håll?

Visst är det många av oss som anar fula fiskar i grumliga vatten. Det här med Juholt var bara en comedia divina. Det var aldrig meningen att han skulle leda partiet, han var en marionett och jag börjar fundera på om han inte var med på noterna. Varför är han annars så hemlighetsfull och vägrar idogt att svara på mail? Han är den första som inte har svarat på något av mina brev i hela riksdagen. Jag tror minsann att det här var planerat. Det kanske var meningen att någon annan skulle fram, kanske till och med Stefan för det gick väldans fort att hitta honom.

På tisdag säger Jämtin att beskedet om vem som ska utnämnas kommer på fredag. På onsdag kväll eller torsdag morgon får vi via Stefans hulda moder veta att Stefan är den nya ordföranden. Det var snabba bud! Det känns ju som om detta redan var färdigt under det sista VU mötet med Juholt, kanske var det detta man diskuterade? Fick Juholt kanske själv utse sin efterträdare?

Jag bryr mig inte längre. Att vi medlemmar inte har med styret att göra det har vi fått klart och tydligt redovisat för oss de senaste månaderna. Jag tror nog att Stefan kan bli en rackarns bra ledare med lite hjälp och hejarop. Men vad är det som grumlar bilden i bakgrunden?

Under de senaste dagarnas turbulens så får vi en nyhet i förbigående. Mellan rubrikerna om Juholts avgång och Stefans utnämnande så nämns det i förbigående att Socialdemokraterna har kommit överens med Alliansen om vad som ska stå i kraven till EU angående den hemligaste pakten sedan Watergate. Vem skrev under detta, när hade de möten om detta, var det några underhuggare som skrev det här? Alla höjdarna var ju upptagna med att utse nya och tacka av gamla partiordföranden.

Nu är överenskommelsen på plats och nu jublar alla över det nya fyndet; en knegare (som inte har jobbat på många många år) har krönts till knegarskapets härskare. Jippi hurra vad vi är bra. Alla Juholts rygghuggare jublar och alla Juholts ryggdunkare jublar (alla utom Göran Persson om ni såg det på installationstalet). Varför är alla plötsligt sams och ense? Jo, charaden är över nu, ner med ridån för nu har den feta damen sjungit sin högsta ton. Pakten är avklarad så nu behöver vi inte spela fler rackarspel. Effektivt har Socialdemokraterna gått bakom ryggen på sina medlemmar och angett sina krav till den pakt som en Socialdemokrat aldrig borde godkänna. Pakten som alla har sagt nej till, även i partitoppen. Men nu är det klart, nu kan vi vända blickarna framåt och glömma det som varit. Juholt är allas bästa kompis, det finns inte längre några sms-ande läckor i VU och höger och vänster är samma sak för nu är vi alla enade bakom supersvetsaren HURRA!

Till och med Lena Mellin jublar och det är det som gör mig så orolig.. Tycker hon att något är bra så måste det vara åt helvete!

Nu ska jag dock inte kasta grus i maskineriet, Jag tror att Stefan Löfvén kan bli mycket framgångsrik. Detta i synnerhet om hans kärlek till Mäster Palm är äkta och till yttermera visso om han gör slag i saken och utnämner Håkan Juholt till sin land-och-rike-runt-resande agitator och medlemsvärvare och partipolitiska inspiratör tillika. Det kommer han att vinna på ty Juholtarn har mången beundrare i stugan och på fäbacken. Nu måste han bara bevisa att han är den inbitna Socialdemokrat han påstår sig vara. Minsta tecken på att han är en av många i raden av maktens marionetter så kommer han att falla som en pannkaka rakt ner i träsket där allsköns patrask likt folkpartister och kristdemokrater vältra sig i vanmakt och misär. Men han var inte korkad vår käre Löfvén. Omedelbums efter utnämnandet begav han sig å färde till lönekontoret och införskaffade sig en fallskärm. Det låter väl som en riktig arbetarhjälte?

Men, handen på hjärtat arbetarebröder och systrar, vem skulle inte göra detsamma. Jag skulle det i alla fall. Om någon kom och erbjöd mig ett av rikets högsta tjänster med en lön på 144.000 så skulle jag nog se till att kunna dra ut på det så länge som möjligt. Lätt kommet, lätt förgånget som det heter. Vi har ju alla sett vad som händer med äkta Socialdemokratiska ledare. Palm och Branting fängslade, Palme skjuten, Juholt uthängd och avrättad i media... Den enda som klarat sig verkar vara herr Carlsson men han tog ju in oss i EU så han klarade sig precis från galgen. Eller skulle vi det förresten? Jag tror faktiskt inte att jag skulle det. Om jag visste att 100.000 medlemmar satte sin fulla tillit till mig som ledare så skulle jag nog tänka efter både en och två gånger innan jag satte mig själv i första rummet. Om inte annat så skulle jag inte våga annat för vem vill ha 100.000 människor emot sig i en mörk gränd..

Lycka till Stefan. Jag tror på dig, eller jag tror att jag tror på dig. Jag vet tyvärr inte vem du är som mitt parti sätter på en så hög piedestal. Jag hoppas att du är den du säger att du är. Om inte kommer Socialdemokraterna att tappa så många medlemmar att du till slut kommer att leda ett av landets minsta och snabbast krympande parti någonsin.

Vi riktiga Socialdemokrater här ute i myllan sätter vårt hopp till dig. Tappar du kompassen någon gång och börjar förirra dig åt höger för att ryggdunkarna kommer därifrån så kan du alltid kolla med oss, vi vet vilken som är den rätta vägen. Glöm aldrig medlemmarna ty det är vi som bygger partiet och håller det levande. Några av dina företrädare råkade glömma det men du vet bättre, inte sant? För du har väl inte glömt hur det var där på fabriken i Ö-vik.. Maktens judaspengar glittrar vackert i förrädarens solnedgång men Socialisten bryr sig inte om pengar. För Socialisten är hedern och principen värt tusenfalt varje liten glimmande dinar. Men det där har du koll på för du är en av oss eller? Du får övertyga mig helt enkelt. Jag har inte fått mitt samtal från en riksdagsledamot än så du kan ju passa på att bli den personen, det skulle övertyga mig. Du kan få min adress så kan vi ta en kopp kaffe och diskutera arbetsmarknadsåtgärder broder till broder, vad sägs om det?"